SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKYMT ʃym4t, adj. n.
Etymologi
[sv. dial. skymt; p. pf. n. sg. av SKYMMA; jfr äv. sv. dial. skym, sköm, nor. (dial.) skym (möjl. utlöst ur n. sg.)]
(numera bl. i vissa trakter) predikativt, i det opers. uttr. det är l. blir l. börjar bli skymt, det är osv. skumt (se SKUM, adj. 1 c). (Vid båtfärder bör du, dvs. prins Erik, se till) ath thu äst vijsz opå någenn godh hampn .. för ähnn skymth eller mörcth bliffver. G1R 28: 349 (1558). Så snart det börjar bli litet skymt, tändas up lampor öfweralt. Kalm Resa 1: 450 (1753). Lundh EvLustg. 39 (1928: var).
Spoiler title
Spoiler content