[sv. dial. skymt; p. pf. n. sg. av SKYMMA;jfr äv. sv. dial. skym, sköm, nor. (dial.) skym (möjl. utlöst ur n. sg.)]
(numera bl. i vissa trakter) predikativt, i det opers. uttr. det är l. blir l. börjar bli skymt, det är osv. skumt (se SKUM, adj. 1 c). (Vid båtfärder bör du, dvs. prins Erik, se till) ath thu äst vijsz opå någenn godh hampn .. för ähnn skymth eller mörcth bliffver. G1R 28: 349(1558). Så snart det börjar bli litet skymt, tändas up lampor öfweralt. Kalm Resa 1: 450(1753). Lundh EvLustg. 39(1928: var).
