[fsv. skin, lysande; av mlt. schīn; till roten i SKINA]
(†) glänsande, blank. Skyn, (dvs.) klar, som en tiggare-kepp, sägs om thet, som är mycket gnidit. Ullenius RerVarQuinquag. 34(1731).
Anm. Det i G1R 13: 79(1540) förekommande någen skyn är felläsning för någ(et) skijn. Ordet skijn är identiskt med SKIN, sbst.1 (se SKEN, sbst.1),o. har bet.: skrivelse, skriftligt bevis (se SKEN, sbst.1 6).
SAOB
