SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÅLVERKA skå3l~vær2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (Klint (1906), Fogelström).
Etymologi
[sv. dial. skålverka, göra ngt på lediga stunder, skaffa sig biförtjänst, upphämta bränsle som ngn tappat, uppsamla pinnar, brädlappar l. vedträn på gator o. i hamnar; möjl. ombildning av ett icke anträffat skovverka, avledn. av skovverk l. skovverke (se SKÅLVERK, sbst.2); jfr med avs. på bildningen DAGSVERKA); ordet är tidigast anträffat dels om järnbärare vid järnvåg (se d. o. 2), dels om murare o. timmermän o. kan ha anslutits till SKÅL, sbst.2 (i bet. 1 b) l. SKÅL-KARL l. SKÅL-PENNINGAR 1 resp. till SKÅL, sbst.4 (i bet. 4) l. SKÅLA, v.3 (i bet. 3); möjl. dock delvis till SKÅL-VERKE, sbst.1, l. SKÅL-VERK, sbst.1 (i så fall att fatta ss. utvidgad anv. av en icke anträffad bet.: efter arbetstidens slut samla skålvirke vid bygge till bränsle); jfr sv. dial. skölverka, arbeta utom ordinarie arbetstid (Ihre DialLex. 152 (1766)), möjl. med grumligt ö-ljud ss. dialektal substitution för å-ljud]
(numera bl. i skildring av ä. förh.) arbeta utom ordinarie arbetstid (mot högre betalning) l. på lediga stunder l. ss. tillfälligt anställd; arbeta extra, ”extraknäcka”; äv.: arbeta på ackord. Så kallad skålwerckning eller att manskapet (vid järnvägen i Sthm) fått emot högre betalning än eljest arbeta med utlastning och utbärning utom ordningen för wisse fartyg. Bergv. 3: 292 (1766). Murares och Timmermäns så kallade skålwerkning. AdP 1800, s. 297 (i fråga om ackordsarbete). Jag .. kunde (under tjänstgöringen på artilleriritkontoret) skålverka uti ett och annat under tiden, hemma eller på embetsrummet, hvilket jag ville, och begagnade också detta tillfälle att bläcka ner en mängd papper. Wingård Minn. 6: 90 (1847). Fogelström DrömStad 130 (1960: skålverkarna; om extra hamnarbetare i slutet av 1800-talet). Ssgr, se skålverk, sbst.2 ssgr.
Spoiler title
Spoiler content