SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÅMA, v.
Etymologi
[möjl. etymologiskt identiskt med nor. dial. skåma, vända på huvudet skyggt o. oroligt, av ovisst urspr. — Jfr SKÅMA, sbst.]
(†) smyga fram som ett spöke; gå o. se frånstötande ut. Spegel 414 (1712). Schultze Ordb. 4212 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content