SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÅMA, f.
Etymologi
[sannol. bildat till SKÅMA, v. — Jfr SKÅM]
(†) ohyfsad kvinna; spektakel till kvinna. (Eng.) A long meg, (sv.) en lång skåma, långt qwinfolk. Serenius Ll 4 b (1734). Skåma, .. (dvs.) Ett ohyfsat qwinfolk, (lat.) Foemina inconcinna. Schultze Ordb. 4212 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content