publicerad: 1975
SKÄLIGHET ʃä3lig~he2t, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(skel- 1527—1553. skäl- (schä-, skiä-) 1521 osv.)
Etymologi
1) (†) motsv. SKÄLIG 1: förnuft (se d. o. 1), förstånd. Schroderus Albert. 1: 159 (1638). Märck att inte Diur in under Månans sääte / Utöfwer sijnas Död och Bortgång gråta kan. / .. Men Tårar fälla det går Skiäligheeten an. Dahlstierna (SVS) 61 (1698).
2) (†) motsv. SKÄLIG 2: förståndighet; besinning, sans; förståndig moderation l. måtta; särsk. i uttr. bringa l. beveka ngn till skälighet(en), bringa ngn till sans l. besinning l. förmå ngn att ta sitt förnuft till fånga l. (närmande sig 5) att ta reson l. dyl. Gustaf II Adolf 311 (1627: till skäligheten .. bewekas). Är dheres (dvs. ridderskapets) samptlige mening, att man heller skall sökia alle låflige medell att fullföllja kriget, till dess fienden kunde bringas till skäligheet, än (osv.). RP 6: 783 (1636). Jag sökte .. igenom Lag och Rätt at bringa dem (dvs. de unga urmakarna) til skiälighet, sedan goda ord och friska upmuntringar blifwit förgiäfwes påkostade. Polhem Invent. 48 (1729). År 1705 bragte .. (W. Bennet) med 200 man den uppstudsiga Adeln i Caszuben till skälighet. Stiernman HöfdM 2: 182 (c. 1750); jfr SvBL 1: 355 (1858). Möller (1807). — särsk. om måttlighet (i fråga om mat o. dryck l. klädedräkt); särsk. i uttr. efter skälighet, med måtta o. d.; jfr 6 a. Kjöllerström FörarbKO1571 48 (i handl. fr. 1551). Gudh giffuer icke menniskiomen för then skul rikedom, at the skola misbrukan til öffuerflödigheet och högferd, wår wedertorfft til födho och klädhe skole wij haffua ther aff, Doch effter måtton och skäligheet. LPetri 2Post. 135 b (1555). (Vi ha fått veta) att the tydske knechter .. icke vele lathe sigh åtnöije medt skäligheet till maat och ööl. G1R 27: 11 (1557). Wijn drucket effter skäligheet och j rettom tijdh, gör hiertat gladt och lustugt. LPetri Sir. 31: 28 (1561; Apokr. 1921: i lagom mått).
3) (†) motsv. SKÄLIG 3: redlighet, rättrådighet l. dyl.; utan bestämd avgränsning från 5 o. 6. Jag blef öfwermåttan glad, at finna denne Redlighet och Skiälighet uti Protesilai hierta. Ehrenadler Tel. 522 (1723; fr. orig.: équité).
4) motsv. SKÄLIG 4; om egenskapen l. förhållandet att vara berättigad l. befogad, berättigande; förr äv. i uttr. bepröva en skälighet att (osv.), pröva skäligt att (osv.); stundom svårt att skilja från 6. Såsom nu Kongl. May:t en skähligheet bepröfwer, att (osv.). Stiernman Com. 3: 207 (1664). Huruvida eller huru stor ersättning anses böra väntas för arbetet med jordbrukets ledning .. beror på, hvilken åsikt den person, som fäller omdömet, har angående skäligheten af sådan ersättning. EkonS 1: 31 (1891); jfr 6 a. Till styrkande av skäligheten av yrkandet åberopade han (osv.). Östergren (1940).
5) (numera bl. tillf.) motsv. SKÄLIG 7; om egenskapen l. förhållandet att uppträda l. handla i överensstämmelse med vad som enligt en normal o. naturlig uppfattning är rätt o. riktigt l. att vara rimlig i sina anspråk o. d.; i ä. ex. svårt att skilja från 2, 3. (Biskoparna som anklagats för att påtvinga församlingarna icke önskade präster) skohle .. til all skiälighet förmante blifwa. Stiernman Riksd. 1055 (1643). Warandes alt förestående (dvs. diverse uppräknade inventarier o. d. som utlämnas i pengars ställe) .. wäl mer än 4500 gyllen wärdt, men dock förmedelst Långifwarens skälighet, utsättes allenast til 1000 Rixdaler jämt. Lagerström Molière Gir. 38 (1731).
6) motsv. SKÄLIG 8; om egenskapen l. förhållandet att vara skälig l. under omständigheterna riktig l. lämplig, billighet; rättmätighet, rimlighet; äv. konkretare: vad man rimligen l. med hänsyn till vad som är riktigt o. d. kan fordra; i sht förr särsk. i uttr. efter skälighet(en), i enlighet med vad som är skäligt l. riktigt; utom i a numera bl. tillf.; stundom svårt att skilja från 4. Alla oskæliga tunga oc tulla som til thenne tidhen j vora rike warid haffua wiliom wj epter skælighett affleggia. G1R 1: 31 (1521). (Ständerna anhålla att drottningen må förordna personer till att överse kyrkoordningen) och then, ther så skäligheeten fordrar, tilöka eller och förandra. Stiernman Riksd. 1123 (1649). Annerstedt UUH Bih. 2: 220 (i handl. fr. 1681: effter skiähligheten). Järta 2: 593 (1833). — särsk.
a) (fullt br.) om egenskapen l. förhållandet att vara skälig med avs. på myckenhet l. storlek l. grad l. värde l. pris (i sht förr särsk. i uttr. efter skälighet(en), i enlighet med vad som är skäligt); förr äv. konkretare: skäligt pris, skälig ersättning l. betalning o. d.; i ä. ex. stundom svårt att skilja från 2 slutet. Om nogra bodar æro j staden, som wtstædhers folk .. tillhöre, (vilja vi) ath the skula selias in vndher borgarana, eller och ath minsta them wthleias för skælighhet. G1R 1: 243 (1524). Vm wåre (dvs. E. XIV:s) befalningzmän på wåre eigne slott och gårder .. warde skickendes wåre eigne tiänere med wåre eigne wärff .. schole the .. bliffwe vmlagde och förfordrede ther i staden (Söderköping) med ööll och maat effter schäligheet. PrivSvStäd. 3: 31 (1562). Man .. hoppas at Landtmannen skal få denna sin Vara (dvs. rågen) efter skiäligheten betald. BrinkmArch. 1: 259 (1773). Det yrkade beloppet 50 kr. har till skäligheten vitsordats av kronan. 1NJA 1953, s. 47.
b) [eg. specialfall av a] (†) i uttr. utom skäligheten, i fråga om pris: utöver vad som är skäligt. NoraskogArk. 4: 156 (i handl. fr. 1682).
-MÖNSTER. (numera bl. tillf.) mönster (se mönster, sbst.3 1 b) utvisande vad som är skäligt. Järta 1: 311 (1832). —
-PRINCIP. princip innebärande hänsynstagande till skälighet; särsk. försäkr. i fråga om avpassning av premier i förhållande till förmånerna av försäkring. SOU 1946, 34: 34. —
-PRÖVNING. om prövning av ngts skälighet l. skäliga storlek o. d. BtRiksdP 1893, I. 1: nr 3, ProtLagär. s. 19 (1892). —
(6 a) -UPPSKATTNING~020. om uppskattning av ngts skäliga storlek l. värde o. d. UNT 1933, nr 37, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content