SKÄLLE, sbst.3, n., l. SKÄLLA, sbst.2, r. l. f.
Etymologi
[sv. dial. skälle, skälde, slösäd, namn på växter som förorena säd; jfr sv. dial. skälleblad, växt av släktet Melampyrum Lin., d. skælde, skælle (best. -en l. -et), blandning av agnar, skrumpna korn, småkorn o. ogräsfrön som rensas bort från säd; möjl. till SKAL, sbst.1; formen skälla är möjl. en ombildning av skälle under anslutning till SKÄLLA, sbst.1 — Jfr SKÄLDE]
(†) den ss. ogräs i säd uppträdande växten Melampyrum arvense Lin., vars frön likna vetekorn, pukvete. Linné Sk. 221 (1751). Post Ogräsv. 60 (1891).
