SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄNGLA, v.
Ordformer
(äv. ske-)
Etymologi
[sv. dial. skängla, dingla med benen; sannol. samhörigt med SKÅNGLA o. SKÄNGEL]
(†) gå vacklande l. stapplande. Schultze Ordb. 4213 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content