SKÄRV ʃær4v, sbst.5, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[upptaget från fsv. skärf, n., sannol. av mlt. scherve, f., scherven, n., eg.: skärva (se SKÄRVA, sbst.1)]
(förr) om mindre (skivformigt) stycke i rustning; jfr SKÄRVA, sbst.1 4. (En avbildning av) en fransk bild från slutet af 1300-talet, visar under vapenrocken en plata, som består af många skärf, hvilka äro medels naglar fästa vid hvarandra. Hildebrand Medelt. 2: 338 (1895). Därs. 2: 340.
