SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1975  
SKÄRVEL ʃær3vel2, förr äv. SCHERBEL, r. l. m.; best. -eln (WoJ (1891) osv.) ((†) -elen SvMerc. 2: 368 (1756)); pl. skärvlar resp. scherblar.
Ordformer
(scherblar, pl. 1744. skervel (sche-, skie-, skje-) 1676—1804. skärvel (skjä-) c. 1750 osv.)
Etymologi
[av lt. scherwel, (liten) skärva, (litet) lerkärl, av mlt. schervele, (liten) skärva, degel, till scherve (se SKÄRVA, sbst.1); formen scherbel av t. scherbel, (liten) skärva, (litet) lerkärl, till scherbe (se SKÄRVA, sbst.1)]
1) (förr) mindre, av eldfast lergods gjort (skålformat) kärl avsett för drivning (se DRIVA, v.2 40 a β) l. rostning (se ROSTA, v.2 2) l. smältning o. d.; jfr SKÄRVA, sbst.1 2. BoupptSthm 1676, s. 1424 b, Bil. (efter guldsmed). På skärfvel brinner mästa delen (av berlinerblått) bort och lämnar endast litet röd jord. Scheffer ChemFörel. 160 (c. 1750). Skärfvel är ett litet af degelmassa i en egen form slaget instrument, hvarpå man i muffelugn gör rostningsprof. Berzelius Kemi 3: 346 (1818). Ekbohrn (1936). jfr PROBER-, ROST-SKÄRVEL.
2) guldsm. plåtburk för lödning av föremål som placeras däri jämte glödande kol; i fråga om nutida förh. vanl. om runt, vridbart järnfat för lödning av föremål som placeras däri jämte bitar av eldfast tegelsten o. d. Föremålet, som skall lödas samman (vid stilla eld), nedpackas i glödande kol i en s. k. skärvel, d. v. s. en plåtburk av passande storlek med trähandtag i bottnen. Fatab. 1941, s. 184. Kulturen 1952, s. 162.
3) (†) = SKÄRVA, sbst.1 3. Sjelfva massan, hvaraf lerfabrikaterne bestå, kallas skärf eller skärfvel efter bränningen. Almroth Kem. 476 (1834).
Ssgr (i allm. till 1): (1, 2) SKÄRVEL-BRÄDD. jfr brädd 3; särsk. (förr) till 1. Rinman JärnH 596 (1782). —
-FODER. (förr) form (se d. o. II 1) för formande av lera till skärvel, bestående av runt mässingsmått o. därtill hörande stamp. Wallerius ChemPhys. 1: 35 (1759). Lindroth Gruvbrytn. 2: 225 (1955; om ä. förh.). —
-KLYFT. (†) = -tång. Rinman (1789). —
-KOMPOSITION. (†) konkret: blandning av beståndsdelar i eldfast lera använd till skärvlar; jfr skärvel 3. VetAH 1804, s. 217. —
-PROV. (förr) probering med hjälp av skärvel; särsk. konkret, om föremålet för proberingen. Rinman 1: 589 (1788). —
-TÅNG. (förr) tång för hantering av skärvel. Wallerius ChemPhys. 1: 37 (1759).
Spoiler title
Spoiler content