SKÖJPUTS, n.; anträffat bl. i pl. =.
Etymologi
[förleden sannol. av sv. dial. sköja, gå på jakt, av fsv. sköghia, jaga, avledn. av SKOG; efterleden är PUTS, sbst.2]
(†) i samband med jakt l. jagande utfört puts (se PUTS, sbst.2 3). Astrild .. / Medh .. sin Moder Fru Fröya, / .. Glömmande bort sin skiäktor och Pijl, sin vanlige Skiöy-puss, / Bödo heel' Himmelens Häär sig til Giäst på Cytheriske Hallar. AWollimhaus Vitt. 26 (1670).
