publicerad: 1975
SKÖJT sköj4t l. ʃöj4t l. SKÖT skø4t l. ʃø4t, sbst.1, l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKOJT skåj4t, r. l. f. (m. ÖoL (1852)); best. -en; pl. -ar (Klint (1906) osv.) l. -er (Tersmeden Mem. 4: 290 (1768: vattuscheuiter) osv.); äv. SKÖJTE sköj3te2 l. ʃöj3te2, r.; best. -en; äv. SKÖJTA sköj3ta2 l. ʃöj3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(scheuiter, pl. 1768 (: vattuscheuiter). scheuter, pl. 1919 (: vattenscheuter; om ä. förh.). schöyt 1768. skeyt 1930 (: vattenskeytarna; om ä. förh.). skojt 1840—1917. sköjt 1869 osv. sköjta 1929 (: motorsköjta). sköjte 1923. sköjter, pl. 1797 (: Vattensköjter) osv. sköt 1906 osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Bohusl.) sköjt, sköjta, (Gotl.) skåjt; jfr nor. skøite; liksom d. skøjte av holl. schuit (se SKUTA, sbst.2)]
(i fackspr., i sht fisk.) om (tunggående) flatbottnat (stundom äv. kölat) fartyg (framdrivet medelst åror l. segel l. motor) för transporter i kanaler l. floder l. i kustfart; äv. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl., om förh. i Danmark, Norge o. Bohusl.) om däckat, skarpbyggt o. snabbseglande fartyg (använt ss. fiske- l. lots- l. räddningsfartyg l. för fraktfart) av varierande konstruktion, särsk. om sådant fiskefartyg med sköjterigg. Hållensk Schöyt. Chapman ArchNav. (1768). Skojt, (dvs.) ett slags små fartyg, som brukas i Holländska kanalerne och framdragas af menniskor eller hästar. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Janson Gast. 103 (1902; om gammal, pråmliknande ångbåt för varutransport). (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 101 (1923; om fiskebåt med sköjterigg använd i norra Bohusl. på 1880-talet). (”Lun”) var ett vackert fartyg .. med storsegel, stagfock, klyvare och mesan. Vi hade också motor ... Dessutom tillhörde vår sköjte en firma, som (osv.). Lindström JTengbÖ 14 (1923; om förh. i Norge). Familjer tillhörande flottans stat (i Karlskrona) fingo hämta vatten från .. skötar, där vattnet låg och slog fritt i lastrummet. ForumNav. 10: 127 (1951). — jfr SAND-, VATTEN-SKÖJT.
Ssgr (i fackspr., i sht fisk.): SKÖJTE-MAST. [sv. dial. sköjtemast] mast i ett stycke utan kaltopp, tvärt avskuren o. försedd med kronring till fäste för fockstag o. vant, använd till sköjterigg. Hasslöf SvVästkustf. 331 (1949). —
-RIGG. [sv. dial. sköjterigg] rigg använd till sköjt o. bestående av storsegel med gaffel o. bom samt fock, toppsegel o. klyvare. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 101 (1923; i skildring av förh. i norra Bohusl. på 1880-talet).
Spoiler title
Spoiler content