SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SKÖRDEL ʃœ3rdel2, r. l. m.; best. -n; pl. skördlar.
Ordformer
(skiör- 1743. skyr- 1774)
Etymologi
[sv. dial. skördel; avledn. av SKÖRD, sbst.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) grävt dike o. d. för ledning av vatten; äv. om ränna o. d. bildad av framströmmande vatten; jfr SKÖRD, sbst. 3. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Då första fallet tilldanades, och innan floden handt gräfwa någon diup skyrdel, (hade) wattnet, som då flödade jämnt öfwer stranderne, giordt dem lika i högd. Crælius TunaL 10 (1774).
Spoiler title
Spoiler content