SLACK slak4, r. (Taube osv.) l. n. (Ryström osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
Etymologi
[jfr nor. slakk; av eng. slack, slakt l. slappt l. löst sittande del av lina o. d., i pl.: vida långbyxor m. m., till slack, adj. (se SLACK, adj.) l. slack, v. (se SLACKA). — Jfr SLACKS]
(i fackspr.) om löst hängande (inte sträckt) del av ett tåg l. en lina l. en elektrisk ledning l. ett fiskegarn o. d. (äv. i uttr. få slack på surrning o. d., få surrning osv. att slakna); äv. om den del av en sjökabel som vid utläggning åtgår utöver den på sjökort l. dyl. uppmätta distansen (på grund av kabelns avvikelser från den räta linjen l. det utläggande fartygets avvikelser ur kursen); jfr SLACK, adj. 1, SLACKA. Inte duger det att trampa i garnet (när man halar in ett drivgarn), ty då fläkes det sönder när mannen i rummet halar hem slacken. Taube Inte 140 (1918). Horisontella slacket. Detta betingas i första rummet av (kabel-)fartygets eventuella avvikelser från den bestämda kursen. Ryström Sjökabelarb. 29 (1927). Vi skruvade upp vantskruvarna litet för att få slack på surrningarna som (osv.). Fredricson Res. 31 (1940). Så gott som hela Göteborg drabbades mitt i värsta rusningstid på fredagseftermiddagen av totalt strömavbrott. .. Enligt uppgift från Trollhätte kraftverk i Göteborg berodde felet på att en s. k. slack i förbindelsen mellan Lärje- och Marieholmsstationerna i Göteborg bränts sönder genom varmgång. SvD(A) 1966, nr 148, s. 9.
SAOB
