[jfr sv. dial. (Finl.) sladdra, sladär, gå l. färdas långsamt, driva, fara i onödan; sannol. avledn. av det verb som föreligger i sv. dial. (Finl.) slada, driva omkring m. m. (se SLADDA, v.1), l. till SLADDA, v.4, l. SLADDA, v.6 — Jfr SLADDRIG, adj.2]
(numera bl. mera tillf.) röra sig utan styrsel l. vara slapp l. slak l. slankig; jfr SLATTRA.Schultze Ordb. 4559(c. 1755). Den farten (som backhoppare har) måste pojkarna lära sig på helt vanliga skidor, som sladdrade och for lite hit och dit därför att de inte hade samma bindslen som backhopparnas skidor. Wassing GropSkog. 169(1965).
