publicerad: 1976
Etymologi
[sv. dial. sladda; sannol. uppkommet (på samma sätt som SLADDA, v.1, av SLADA) i obetonad ställning av det verb som föreligger i sv. dial. (Finl.) slada, driva omkring o. d. (se SLADDA, v.1); jfr äv. nor. dial. slada, luta svagt, o. dan. dial. slade, mindre dal m. m., nor. dial. sla, slad, slade, svag sluttning, sla(d), svagt lutande, t. dial. slade, mindre dal, feng. slæd (eng. slade, eng. dial. slad), mindre dal. — Jfr SLADDRA, v.2, SLALOM]
1) (i sht i vissa trakter) glida (se d. o. 1); äv. bildl. Dagarna sladdar i väg med en fantastisk fart så här i slutet av terminen. SvD(A) 1939, nr 139, s. 15. Sillhögen börjar sladda hit och dit på däck. Hasslöf SvVästkustf. 142 (1949).
2) om (del av) fortskaffningsmedel (äv. om person som åker skidor o. d.): förflytta sig l. glida i sidled (snett emot l. med sidan mot rörelseriktningen). (Segeljakten) Reginas rekord (vore) ej så galet, — såvida ej det blott varit fråga om att sladda fram och åter för half läns. TIdr. 1895, s. 304. Ideligen måste vi på grund av den svåra lutningen sladda utför eller ta av oss skidorna och pulsande i snön söka taga oss ner. PåSkid. 1931, s. 92. IdrIMar. 1935, s. 248 (om skidor). — särsk.
a) om bil (l. cykel l. kälke o. d.) i rörelse: glida l. hasa med bakhjulen (resp. bakhjulet l. bakdelen) snett mot rörelseriktningen (t. ex. vid sväng l. inbromsning); äv. dels om förare av bil osv.: (i hög fart) ta sig fram (i kurva) gm sådan rörelse, dels om hjul på bil o. d.: glida osv. på sådant sätt; ofta följt av prep.-uttr. inlett av prep. med o. betecknande (del av) fordon varmed sådan rörelse sker; äv. bildl. Bilen kom l. råkade i sladdning. Rogberg Mot. 88 (1927; om bilförare i biltävling). (För att inte köra på en hund) satte dr Hennix till bromsarna och höll en aning åt höger med påföljd, att bilen på den isiga vägbanan sladdade med bakvagnen åt vänster. SvD(A) 1930, nr 32, s. 7. Utterström Pälsjäg. 52 (1932; om släde). Lo-Johansson Kungsg. 79 (1935; om cykel). SvD(B) 1948, nr 92, s. 4 (bildl.). Taxin stannade med sladdande hjul. Zetterholm Duv. 223 (1958). Liten friktion (mellan bildäck o. vägbana) innebär stor risk för sladdning. BilskolLb. 52 (1959).
b) (mera tillf.) i p. pr., mer l. mindre adjektiviskt, i utvidgad anv., om figur som bildas av ett fordons rörelse en viss sträcka: bildad gm sladdning. Rogberg Två 71 (1929).
Särsk. förb. (till 2 a): SLADDA NED10 4 l. NER4. Då bilen bromsades in sladdade bakvagnen ned i rännstenen. SvD(A) 1928, nr 291, s. 10. —
-TEKNIK. teknik använd l. lämplig att använda för att motverka l. upphäva sladdning. LD 1958, nr 155, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content