SLAMP, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Acrel).
Etymologi
[sannol. av ä. t. o. t. dial. schlamp(en), trasa, slamsa, till schlampen (se SLAMPA, v.)]
(†) om (löst) hängande stycke l. flik av organisk vävnad (vid sår o. d.), slamsa o. d. Meyerson SerafimInstr. 51 (i handl. fr. 1761). 1:o Klyfdes hela påssen (vid en operation av en växt på hakan på en patient) från sidorna i en litet sluttande linia, från de öfverblefne bakstycken af käften. 2:o Dessa slampar afskuros vid en sådan högd, som hakan förut haft. Acrel Chir. 142 (1775).
Ssg: SLAMP-SÅR. [jfr ä. t. o. t. dial. schlampwunde] (†) sår vars kant(er) hänger i slamsor l. vid vars kant(er) ngt ej helt avskilt hänger fast. Acrel Sår 24 (1745). Hygiea 1857, s. 765.
