SLAMPA slam3pa2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slampa; jfr nor. dial. slampa, lt. slampe, t. schlampe; till SLAMPA, v.]
(ngt vard.) kvinna som (till sitt uppträdande l. yttre) är vårdslös l. slarvig l. snuskig, slarva l. ”lortlolla”; i sht om en i moraliskt hänseende opålitlig l. slapp l. lösaktig kvinna. Lind (1749). Den glada slampan till höger (på en tavla) är med sin oordnade toalett och sitt skälmaktiga ansikte så förtjusande, att (osv.). Laurin Skämtb. 67 (1908). Jag har fått tag på en tös, .. (med) Ambition och energi, .. det är inte en sån där slö, maklig, alkoholiserad slampa som Olga! Rogberg Hustru 33 (1928). Hon var fullkomligt utan hämningar och den lättsinnigaste och gladaste slampa, som kommit inom min erfarenhetskrets. CGLaurin i OoB 1936, s. 381. Det är inte alldeles otroligt att (en hemhjälp i 80-årsåldern) .. dammar och städar minst lika bra som en hafsig slampa i 22-årsåldern. SvD(B) 1943, nr 226, s. 6. Den där halvnakna, karlsugna slampan, som var som en enda könskörtel. Siwertz Slottsf. 130 (1950).
