SLANK slaŋ4k, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. slank (i bet. 1, 2); jfr nor. dial. slank(e) (i bet. 2); till SLANKA, v.2]
1) (†) tygtrasa, klut. Her Suän .. badh henne taga slanken aff hufuett och suepa om barnna Röfuen, mädh tuck (dvs. tukt) till sägandes. VDAkt. 1670, nr 37.
2) liten del l. återstod (av ngt); särsk. (o. numera företrädesvis) dels (textil.) om återstod av garn på rulle o. d., dels (ngt vard.) om återstod l. (allmännare) liten mängd av ngt flytande: skvätt; jfr SLUNK. Schultze Ordb. 4549 (c. 1755). Man hade visserligen vunnit mycket genom bataljdagarne vid Leipzig, men likväl nödgats förbigå en mängd icke obetydliga slankar af den stora franska armeen. Wingård Minn. 11: 111 (1849). Han (sörplade) i sig sista ljumma slanken af sin kopp. Därs. 12: 134 (1850). Man måtte väl kunna få sig en beta bröd och en slank kaffe. Dahllöf Otyg 159 (1915). Under en av dessa resor (i engelsk kustfart) hände, att det (när kollasten lossades i Newhaven) vid arbetstidens slut för dagen blott fanns en slank kvar av lasten. Palmqvist Oceaner 95 (1942). Eftersom hon inte kunde exakt säga vilket glas som var .. (Oscar II:s), svepte hon i sig alla slankar som fanns och kände sig därvid fullt lycklig över den gnutta kungasmak hon fått i munnen. GHT 1951, nr 131 B, s. 1. Slank, (dvs.) rest av garn på pipa, rulle o. d. PrelTextilteknOrdl. 174 (1957).
