SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLANTA, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. slanta; till SLANT, sbst.4, l. SLANT, adj.]
(†) om slät långsluttande (slipprig) ligg- l. hängvägg i gruva. Liggande slantan utgöres .. af en redig släppsköl. JernkA 1844, 2: 67. Därs. 1862, 1: 26. jfr Holmkvist BergslGruvspr. (1941). — jfr ÄND-SLANTA.
Spoiler title
Spoiler content