publicerad: 1976
SLAPPA slap3a2, v.1 -ade; o. SLAPPAS slap3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING (utom ss. senare led i ssgr numera föga br., Thorild (SVS) 4: 185 (1795), Schulthess (1885), Odhner G3 1: 1 (1885: förslappning) osv.).
Ordformer
(-a 1718 osv. -as 1811 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. slappe, mlt., lt., mnl., holl. slappen, fht. slaffen (mht. slaffen, t. schlaffen); till SLAPP, adj.1; i nord. spr. möjl. (delvis) lån från lt. l. holl.]
1) göra (ngn l. ngt) slapp(t) l. slappare; förslappa; äv. abs.; ofta i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Förnufftet säger nogsamt, at alt warmt watn .. förderfwar och slappar magan. Lindestolpe SuurbrFr. 46 (1718). Varma drycker, som njutas till öfvermått, slappa. LbFolksk. 75 (1890). En ljuv vällustkänsla kom över mig, smög sig liksom in i min kropp och slappade alla muskler. Rösiö Benadirkust. 109 (1937). Efter daglig tillsyn (av geväret) skall siktet vara nedfällt .., slagfjädern slappad, vapnet säkrat och (osv.). SoldIInf. 1944, s. 23. Svankrygg (hos nötkreatur) kan vara medfödd eller förvärvad genom slappande utfodring. Sonesson BöndB 693 (1955). — jfr AV-, FÖR-SLAPPA o. MAG-SLAPPANDE. — särsk. motsv. SLAPP, adj.1 d, i oeg. l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; stundom liktydigt med: försvaga l. matta l. tära på l. förslöa (ngn l. ngt). Gyllenborg Bält 67 (1785; om fruktan, med avs. på hjärta). Bör ändring ske (i jaktlagen), så hällre må man skärpa än slappa. Skogvakt. 1890, s. 10. Forceringen av riksdagsärendena slappar allmänhetens intresse för förhandlingarna. SvD(B) 1944, nr 158, s. 4. jfr SJÄLS-SLAPPNING.
2) i pass. övergående i deponentiell anv. l. ss. dep.: bli slapp(are), slappna; företrädesvis i oeg. l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr 3, 4. En stor Man slappas icke af en vunnen ära, utan åstundar oupphörligen nya tillfällen, att vara verksam och gagnande. 1SAH 5: 178 (1794). Minnet slappas. Cavallin (1876). Wennerberg 2: LXI (1882; om muskler). Hazelius slappades icke i sin energi för den goda saken (i rättstavningsfrågan). Böök Hazelius 206 (1923). Intresset, arbetslusten börjar slappas. SvHandordb. (1966). — jfr AV-, FÖR-SLAPPA.
3) (numera föga br.) refl.: slappna, slappna av; förr äv. (om person): trötta ut sig, matta ut sig; jfr 2, 4. Nu seglet sig slappar, nu vindarna somna. Ling As. 651 (1833). Wulff 85År 237 (i brev fr. 1871; om person).
4) intr.
a) (numera mindre br.) slappna, slappas (se 2). Stormen gaf sig, Œolus tröttnade, wädren slappade. Tessin Skr. 14 (1757). Riksdagen 1847—48 utmärkte sig .. genom mycken obenägenhet för nykterhetssaken .., och .. deraf slappade nykterhetsvännernas ansträngningar. Hellberg Samtida 6: 246 (1871). (Genom avslipning med pimpsten) skulle den spända (målar-)duken .. slappa. Kjellin Troili 2: 74 (1917). IllSvOrdb. (1964; angivet ss. sällan förekommande).
b) (vard., i vissa kretsar) arbeta måttligt o. på ett avspänt sätt, ”ta det lugnt”; äv.: koppla av l. slöa l. vara lat o. d. DN(A) 1966, nr 119, s. 16. Att slappa är att göra ingenting men på ett positivt sätt. GHT 1970, nr 67, s. 11. (På ett försöksgymnasium i Sthm) arbetar man effektivt och sitter inte och slappar på timmarna. SvD 1971, nr 267, s. 12.
Särsk. förb.: SLAPPA AV10 4, äv. UTAV04, l. (i bet. 1) SLAPPAS AV10 4.
1) till 2, i pass. övergående i deponentiell anv. l. ss. dep.: slappna, slappna av. Tavaststjerna Inföd. 217 (1887). Den åldrige (skol-)föreståndarens från början föga kraftiga ledning hade allt mera slappats af. Söderhjelm Runebg 1: 214 (1904). jfr avslappa.
2) (numera mindre br.) till 4 a, intr.: slappna, slappna av. Kroppen slappar utaf ju mera, ju längre vi brukan. Nicander GSann. 159 (1767). LfF 1907, s. 27 (om person, i fråga om andlig aktivitet).
Spoiler title
Spoiler content