SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLATTRA slat3ra2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLATRA sla3tra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(slatra c. 1755. slattra 1895 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slattra, slatra; jfr nor. slatre, snöslaska, nor. dial. slatra, smälta (om nyfallen snö), slatr, snöslask; möjl. till (ett verb motsv.) nor. dial. slata, gloppa, möjl. av ljudhärmande urspr. (jfr SLATT). — Jfr SLATTRIG]
(numera i sht i vissa trakter)
1) = SLADDRA, v.1 1. Schultze Ordb. 4559 (c. 1755). (Den druckne) fortfor .. att prata och slattra. Pakkala Elsa 164 (1895).
2) vara lös l. slak l. slapp l. sladdrig; särsk. om klädesplagg: hänga löst o. sladdrigt (o. slå l. daska emot kroppen vid gång). Schultze Ordb. 4559 (c. 1755). Hennes vida och tunna sidenpyjamas slattrade om benen. DN(A) 1932, nr 233, s. 8.
3) (i sht i Finl.) vara lat l. (gå o.) slå dank l. slöa o. d. Han (dvs. en gammal student) går på gatan, han slattrar alltjämt, / han dricker sig ofta drucken. Helsingius Utv. 26 (1915). Homén HforsTeatr. 3: 49 (1919: ”slattrande”, vbalsbst.). Hufvudstadsbl. 1974, nr 11, s. 11.
Särsk. förb.: SLATTRA BORT10 4. (i sht i Finl.) till 3, med avs. på tid: håglöst l. slött förnöta. Ahrenberg Männ. 2: 50 (1907).
Spoiler title
Spoiler content