SLAVANKA slavaŋ4ka l. slavaŋ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. slavanka; av ovisst urspr.]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hambo l. schottis. Polkor, Polkettor, Slavankor m. fl. dylika wilda dansar. NVexjöBl. 1847, nr 37, s. 3.jfr: Polka och solovanka (sannol. felaktigt för slovanka). Idun 1899, nr 72, Bil. s. 2 (c. 1850).
