[fsv. slesker (i avledn. sleskhet, inställsamhet, falskhet), sv. dial. slesk; jfr d. slesk (ä. d. sledsk), nor. slesk, nor. dial. sleisk; avledn. av SLEKA, v., l. av sv. dial. slek, inställsam, falsk, motsv. d. sleg, inställsam, falsk, sannol. i avljudsförh. till mlt. slīken (se SLIKA). — Jfr SLESKER]
(†) svekfull, hycklad, icke ärligt menad. Danske mend .. med teras sledzske ok ffalske dagtingan. G1R 1: 118(1523).
