SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLET sle4t, n.; best. -et; pl. (†) = (VetAH 1773, s. 301 (i bet. 1 slutet)).
Ordformer
(sleet 16351735. sleett 1635. slet 1672 osv. slett 1564 (: slett klednyngar)1687)
Etymologi
[fsv. slit (ss. senare led i ssgrna laghslit, (böter för) försummelse l. tredska att fullgöra en i lagen ålagad skyldighet, sifia slit, kränkning av släktskap gm lägersmål i förbjudna släktskapsled), sv. dial. slet, sled, slett; till SLITA; med avs. på bildningen jfr REV, sbst.7]
1) (†) = SLIT 1; äv. (motsv. SLITA 2 c α β') i det bildl. uttr. (vara) seg till slets, (vara) svår att tas med l. ha att göra med. Thesse (dvs. två kristna martyrer) wordo vthi Amphitheatro eller Skodeplassen allehanda Martering vnderkastade, oanseedt the tilförenne myken Hugg och Wildiuurs Sleett hade vthstått. Schroderus Os. 1: 133 (1635; lat. orig.: bestiarum lacerationes). Han är seger til sleetz .. (dvs.) Onder at wedfåås. Grubb 305 (1665). Verelius 217 (1681: Seger till sleetz). Bergv. 1: 479 (1695). Meurman (1847). särsk. = SLIT 1 slutet. Een Pijga, som hade wijkit ifrån Christo, bleff besatt aff Sathan, sargade sijn Tunga medh Tänderna, och bleff sedan dödh vtaff Reeff och Sleet i buken och Inälfwarna. Schroderus Os. 1: 188 (1635). (Botemedel) För .. Colica och Slet, som en Häst hastigt kan få, så att han intet rår medh Baak-deelen. Stöt Mästerört (osv.). Rålamb 13: 174 (1690). Röd-soten igenkännes lätt .. af pinsama ref och slet i buken. VetAH 1773, s. 301. Tholander Ordl. (1872). jfr INNAN-SLET.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SLIT 2; äv. konkret, om ngt som är utsatt för slitning; förr särsk. dels i uttr. vara stark l. god till slet(s), om tyg: vara stark att slita på, dels i utvidgad anv., om motståndskraft mot slitning, slitstyrka. Klädet är fuller icke så fint till anseende .. som mera på tråån och till sletz starkt. JHadorph (1672) i 3SAH 43: 107. (Under rådande svåra tider) har icke annars kunnat skee, än (att) de .. (åt manskapet) medgifne gamble gevär och af ringa sleet och värde kläder .. (i krigstjänsten) snart blefvit odugelige och förnötte. HFinlÖ 27 (1701). Dätta tyg är godt til slet .. (dvs.) är dugeligt, at länge slita på. Schultze Ordb. 4556 (c. 1755). (Linorna i en pumpgång ha) olika längd vid olika temperaturer, hvarigenom pumpkolfvarne vissa tider gå djupare ned och andra tider högre upp i cylindrarne än vanligt och gå der trögare än i det vanliga ”sletet”. VermlBergsmFA 1897, s. 32. jfr SADEL-SLET. särsk. på tand (hos häst): slityta, tuggyta. Florman HästKänned. 61 (1794). Billing Hipp. 131 (1836). Anm. till 2 slutet. Det hos Dalin (1854) uppförda slete (med samma bet.) torde vara felaktigt utlöst ur sg. best. sletet (i språkprovet från 1836 ovan).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = SLIT 3. Hedenstierna Kaleid. 243 (1884).
Ssgr (till 2; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SLET-FÖRKLÄDE~020. jfr -kläder. VDAkt. 1735, nr 238.
-KLÄDER, pl. (slet- 1687 osv. slete- 1684 osv.) kläder avsedda att slita på i dagligt bruk, vardagskläder; jfr slit-kläde 2. LMil. 1: 388 (1684). Anm. Den i nedan anförda källa anträffade formen slätkläder är sannol. en ombildning av sletkläder gm anslutning till slät, adj. Gårdlund IndSamh. 130 (1942; om ä. förh. i Smål.).
-KLÄDNING. (slet- 1564. slete- 1684) (†) i sg. o. pl., = -kläder. KlädkamRSthm 1560 G, s. 22 b (1564). LMil. 1: 473 (1684).
-ROCK. jfr -kläder. UpplDomb. 9: 7 (1736).
-VARG. slitvarg (se d. o. 1). Schultze Ordb. 4556 (c. 1755).
B: SLETE-KLÄDER, -KLÄDNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content