SLIDDER slid3er2, sbst.2, n.; best. -ddret.
(vard.) tomt l. löst tal, pladder; skvaller; särsk. (o. numera nästan bl.) i uttr. slidder och sladder, sliddersladder. (Vissa kategorier i samhället) äro högst laudabla (dvs. berömvärda) att se på, men tomma; verksamma i floskler, slidder eller intrig. NordT 1889, s. 226. Slidder och sladder och onda tungor och avundsjuka. Holmström Kråksl. 27 (1926). (I de överbefolkade bostäderna var det) stoj och skrik, slidder och sladder, barnskrik och gräl — men också nära till en liten pratstund då och då. ÖgCorr. 1970, nr 227, Bil. s. 1.
