publicerad: 1977
SLIK sli4k, adj.; adv. = (tillf., med ålderdomlig prägel, Johnson Slutsp. 246 (1937)), -T (nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, Högberg Vred. 2: 198 (1906) osv.). Anm. Påverkan från ordet SÅDAN ligger sannol. delvis bakom den i ä. tid välbelagda, urspr. i m. ack. sg. hemmahörande formen slikan [jfr sv. dial. slikan]. Bureus Påw. A 4 b (1604: medh slijkan här). Sägen: Har E'r Astrilds mackt / Till en slikan kiärlek brackt? Frese VerldslD 24 (1714, 1726). Hwad skolom wi nu taga till råda, då Gud har gifwit osz slikan olycka? Fryxell Ber. 2: 88 (1826).
Ordformer
(slich 1558—1698. slick 1575—1770. slig 1537—1847. sliig (-ij-, -gh) 1524—1620. slijch (-y-) 1561—1642. slijck (-y-, -ÿ-) 1559—1609. slik (-ii-, -ij-, -y-) 1526 osv. slÿcket, n. sg. 1691)
Etymologi
[fsv. sliker, seliker, siliker; jfr fd. slik (d. slig), fvn. slikr, nor. dial. slik, ävensom got. swaleiks, fsax. sulīk, mnl. sulc, swelc, swilc (holl. zulk), ffris. sel(i)k, salk, fht. sulīh, solīh (t. solch), feng. swelc, swilc, swylc (eng. such); av ett germ. swalīka-, eg.: som har sådant utseende, av SÅ, adv., o. LIK, adj.]
1) (numera nästan bl. mer l. mindre ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) så beskaffad, sådan; särsk.: dylik (se d. o. 1), äv. (jfr 2 b): på exemplifierat sätt beskaffad, sådan; ofta ngt pregnantare (i fråga om påfallande egenskap), i sht klandrande. RA I. 1: 218 (1537). Prästerne (måste) vara underkastade allmänlig lag i slagsmål och andra slike ärender. Olsson Herdam. 3: 207 (i handl. fr. 1637). I sådant Watn fåår man slijka Fiskar. Grubb 401 (1665). At födas i et högt stånd .. skattas mera för skam än heder, så framt man ej, igenom dygd och hög förtjenst, gör sig en slik förmon wärdig. Tessin Bref 1: 59 (1751). Då farsotens kraft hvarken genom menskliga råd eller gudomlig hjelp ville förtagas .., föllo sinnena, såsom det i slika fall plägar ske, i vidskepelsens våld. Lysander RomLittH 258 (1858). Vagnforsen gormar ännu, och öfver den står en låg, vit rök ... Slik har den inte varit i mannaminne. Hülphers Timmer 36 (1906). Jag säger, att det är synd och skam, att bättre mans barn skall fara och ränna hos ett slikt byke. Malmberg Åke 134 (1924). Det kan synas underligt att ta sig ut i naturen bara för att omge sig med en massa tuktad sten (dvs. stenterrasser). Men slik var tidens smak. Siwertz Förtr. 138 (1945). — jfr ÄVEN-SLIK. — särsk.
a) (†) i uttr. i slik händelse l. slikt mål, i händelse därav, i så fall. SthmSlH 2: 44 (i handl. fr. 1693: måhl). I slik händelse. Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) (numera bl. ålderdomligt l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. slik en l. ett, en sådan resp. ett sådant. Athij (dvs. att I) icke meer tro settia tiil sliighen stemplare. G1R 1: 280 (1524). Men blott besinna, / Härnäst at finna; / Slik en Gudinna, / Movitz! / Trotsar Gudars list och bön. Bellman (BellmS) 1: 239 (c. 1785, 1790). Det är ändå något varmt, som snuddar / vid den, som sitter på samma kuddar / med slikt ett knyte af kött och blod (dvs. en flicka). Fröding Guit. 63 (1891). Hu, gubevare mej för att komma ut på slik en tur en gång till! Östergren (1941).
c) (†) i uttr. sådan slik, (annan) sådan l. dylik. (Gud) är slätt ingalunda lijk, / sådana dödha stockar slijk. Prytz OS G 4 b (1620). Dijkare, tegellbrennare och sådane slijke. RP 7: 497 (1639).
d) med (huvudsakligen) determinativ innebörd: sådan.
α) efterföljt av komparativ sats l. konsekutiv att-sats; särsk. (o. numera nästan bl., mindre br.) med icke renodlat determinativ innebörd; jfr e α slutet, γ γ', 2 b γ. Arvidi 121 (1651). Slik Herre fins ej någonsteds at tjena, / Som med sin dräng wil sig i nåd förena; / Ja, han (dvs. Gud) är god. SionSång. 1: 9 (1743). Oden tog (det avhuggna) hufvudet och smorde det med slika örter, att det icke måtte ruttna. Säve Yngl. 4 (1854). Aldrig mins jag slik julnatt som denna. Dahllöf Otyg 19 (1915).
β) (†) i annan anv., framåtsyftande: sådan här l. sådan (som följer), av följande art l. beskaffenhet; äv. i uttr. slik följande, sådan (här) som följer. Udi vår beskrefne Sverigis lag uttryckes (majestätsbrott) under slijke ordh (osv.). RA I. 1: 470 (1546). Vppå then ena sijdhan (i kung Kristoffers brev finns) allenast Danmarcks, och Noriges wapn, medh slijk öffuerskrifft: Konung Christophers medh Gudz Nåde, Damarcks (felaktigt för Danmarcks), Schlawers oc Götha Konungz .. Secret och Insegel. Tempeus Messenius 78 (1612). Te dem taal Iason slike föliande orden. / Kiäcke, Stridbare män (osv.). JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 215.
e) utan huvudord (i substantivisk anv. l. ss. självständigt demonstrativt pron.); äv. närmande sig anv. ss. anaforiskt pron.: han l. hon l. den.
α) om person; numera i sht i sg. föregånget av obest. art. Blijff from och halt tigh rett, ty slijkom skal thet på sijdstonne welgå. Psalt. 37: 37 (Bib. 1541). Origines och slike .. äro icke kyrkofäder, utan kättare. Rydberg Vap. 95 (1891). Hans läppar logo ett fagert grin, / mustaschen var tvinnad med flott, / .. Nog sade dig väl ditt bondförnuft / .. att löften äro som skyar och luft, / när de komma ifrån en slik? Fredenholm SmålVis. 16 (1934). — särsk. (numera föga br.) motsv. d α. Så framt en Cronas tyngd .. / Af slikom togs i acht, som henne effter streta, / Så skulle (osv.). CEldh hos Ehrenadler Tel. 234 (1723). Det står i de tvistandes fria behag, att välja till Förlikningsmän slika de vilja. LBÄ 39—41: 96 (i handl. fr. 1793).
β) (föga br.) i r. l. m. l. f., om ngt sakligt. Göther föllo tå som bijswärm, / J Europam, och giorde wärm (dvs. ”varma”), / Alla (dvs. gav alla fullt upp att göra) som satte sigh emoot / Them, at krijgha til häst och foot. / Tyskland, Wälskland, Franckerijke, / Hispanien, andre slijke. Prytz OS F 3 b (1620). (Längtan efter att förstå forntidens vishet driver ynglingen) att fördjupa sig i de forna skrifterna, ju äldre en slik, dess närmare källan, dess tryggare hemul för sanningen. Rydberg Faust 330 (c. 1875).
γ) i n. sg., särsk. med obestämd (koll.) innebörd: (ngt l. annat) sådant (l. ”sånt”) l. dylikt l. liknande. Svart Gensw. F 3 b (1558). (Man) skal .. (i predikningarna) Eij .. smäligen tala om någon fremmande nation eller landz och folkz art, ty slicht är hwarken Christeligit eller tienar till förbättringh. KOF II. 2: 22 (c. 1655). Man påfinner .. utvägar at skaffa det som påfordras, dels genom creditens underhållande, dels genom andra expedienter, såsom myntets stegrande och fällande .. och mera slijkt. BrinkmArch. 1: 175 (1713). Våga trälarne slikt, hvad står då för herrarne åter? Adlerbeth Buc. 17 (1807). Du (dvs. skinnaren Mickel vet) bäst själf, hvad desse hudar (dvs. drakhudar) taga ut en ärlig mans svett?” ”Nej, så visst jag redde månget skinn i min dag, så vederfors mig aldrig ett slikt.” Högberg Vred. 1: 45 (1906). Borden dignade av konfekt och allahanda kanderade frukter. Jag hade aldrig i mitt liv sett något slikt. Lagergren Minn. 4: 74 (1925). (Vid nattfiske) inställde sig behov av starkare ljus ombord. Tidigare hade man vid reparationsarbete och slikt under kvällarna brukat blossare. Hasslöf SvVästkustf. 183 (1949). — särsk.
γ') (numera mindre br.) motsv. d α; anträffat bl. i förening med som-sats. Slikt jag tänker och råder allen, som jag skulle till eget / gagn uttänka, i fall jag så hårdt ansattes af nöden. Johansson HomOd. 5: 188 (1844). Wennerberg 1: 25 (1881).
2) huvudsakligen l. uteslutande ss. beteckning för överensstämmelse med bestämt jämförelseobjekt; jfr 3.
a) (föga br.) i uttr. lik och slik ngn, (alltigenom l. i stort sett) lik ngn; jfr b β α'. Hon började kasta åt Strandman frågor .. i bibliska historien och salighetsläran. Och Strandman svarade nog så, att hon fann honom ungefär lik och slik en vanlig kristen. Högberg Frib. 293 (1910).
b) (†; se dock β) i annan anv.: likadan; som i lika (hög) grad (som ngn l. ngt) har ifrågavarande egenskap, lik ngn l. ngt; jfr 1. J the daghar wardher sådana bedröffwilse ath slijk haffuer icke warith .. in till nw. Mark. 13: 19 (NT 1526; Bib. 1917: dess like). Pharao. .. Tagher migh och hijt een Iungfrw rijk, / At j thetta Landh finnes ingen slijk, / Henne skal iagh thenne Ioseph giffua. Gevaliensis Jos. 27 (1601). Som wi befinne dem (dvs. begreppen) antingen enkla äller hopsatta, så måste ock naturligen meningarna, genom orden, rättas därefter, och warda slika. Brunkman SvGr. 49 (1767). — särsk.
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förbindelse med adj. lik.
β') i n. sg. i substantivisk anv. (jfr 1 e γ); särsk. i uttr. likt och slikt, (sådant som är alltigenom) likadant, detsamma; äv. i ordspr. likt söker slikt, kaka söker maka, likt skall med slikt fördrivas, ont skall med ont fördrivas (l. sådant läder skall sådan smörja ha). Lijkt söker slijkt. Celsius Ordspr. 3: 215 (1711). ”Och så lejde ni juden till skrömtgubbe (dvs. spöke), heljuden mot halvjuden?” .. ”Ja, likt skall med slikt fördrivas”. Högberg Baggböl. 1: 148 (1911). Tag tiggarn .. till pålen .. och låt hundra käppslag vina obarmhärtigt över hans ynkerygg. .. Se så, .. inga böner, inga beskärmelser! Den som öppnar munnen får likt och slikt! Dens. Storf. 151 (1915).
γ) i uttr. slik som (osv.), såsom (osv.); förr äv. i uttr. samma slik som, se SAMME III 3 b; jfr 1 d α. Slijk som en Regent är, slike äro ock hans Befalningsmän. LPetri Sir. 10: 2 (1561); jfr b huvudmomentet.
3) (nästan bl. med ålderdomlig prägel l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. adv., motsv. 1 o. 2: på sådant l. dylikt l. liknande sätt; äv. i konjunktionell anv.: liksom, på samma sätt som (jfr LIK, adj. 3 c α). Mig har länge anat att saken stod till slik, sade kungen. Johnson Slutsp. 246 (1937). Gå med stövelskaftet nere, slikt han som narrade Skammen. Så hette det då någon skott sig illa. Carlsson GlestGård. 50 (1943). — särsk. motsv. 2 b β, i uttr. likt och slikt, (fullständigt) på likadant l. samma sätt. Högberg Vred. 2: 198 (1906).
Spoiler title
Spoiler content