SLIP sli4p, sbst.1, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar; l. SLIPA sli3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(slip 1847 osv. slipa (-ij-) 1615 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slip, slipa; till SLIPA, v.2 (i bet.: släpa)]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med medar försett redskap för släpning, släpa; i sht om enkel o. grov släde bestående av två med en l. flera tvärslåar förenade (vanl. oskodda) stänger ss. medar (o. ev. vagnskorg l. dyl. o. använd för frakt av ved l. av hö vid sjöslåtter o. d.); äv. allmännare, om kälke; jfr DRÖG, sbst.1 1. Levander Brottsl. 221(i handl. fr. 1615). Förande och flyttiande, på Skepp, pråmor, båther, ferior, Hestar, wagnar, slijpor, etc. Utaff: Skipzmän, feriekarler, kutzker, fhormän, åkare, draghare, etc. L. Paulinus Gothus ThesCat. 430(1631). Fernow Värmel. 392(i handl. fr. 1705; om vedslip). Falk Skolp. 35(1903; om dragkälke). 2SvKulturb. 3—4: 311(1935; använd för transport av hö). — jfr KOLVEDS-,VED-SLIP.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): A: SLIP-VÄG. (skogs)väg för ”slipar”. HbSkogstekn. 281(1922).
B: SLIPE-DRAGARE. (†) person som (yrkesmässigt) drar en ”slip” l. ”slipar” för att därpå frakta ngt. BoupptSthm 1668, s. 1633.
SAOB
