[sv. dial. slirig; sannol. etymologiskt identiskt med SLIDDRIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som saknar stadga l. fasthet, sliddrig; äv. bildl.: hållningslös (se d. o. 2). (Fiffi) kunde göra folk av en karl, äfven om han förut varit något slirig af sig. Trolle Sjöoff. 2: 263(1870).
