SLORP, sbst.1, m.; anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[av nl. slorp, till slorpen, sörpla m. m. (se SLURPA, v.)]
(†) snabel (på elefant). Så offta .. (de stora elefanterna från Siam) mötte eller fingo see .. (den lilla elefanten från Ceylon), föllo the på sine Knää, sättiandes theras Slorper eller Tryner i wädret, hälsandes honom. Kiöping Resa 94 (1667).
SAOB
