SLOVINTS slovin4ts l. slω-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. slowinzen, pl.; av slovints. słóvīnc, ytterst till ett fslav. slověninŭ (se SLOVEN). — Jfr SLOVINTSISK]
person (i sht man) tillhörande en (i Pommern boende) västslavisk (numera dock helt förtyskad) folkstam med ett språk som vanl. betraktas ss. en västlig kasjubisk dialekt; nästan bl. i pl., om detta folk. Slovintser, en liten västslavisk folkspillra i Pommern, kallas ofta pommerska kasjuber men skilja sig i både språk och religion ifrån kasjuberna. 2SvUppslB 26: 687 (1953).
