SLUBB slub4, sbst.1, m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. slubb, slubber; jfr d. dial. slub, slubb, slob, halvvuxen pojke, nor. slubb, slubbe, nor. dial. slubb, lt. slubbe, tölp; till (stammen i) SLUBBA, v.1 — Jfr SLUBBIG]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ss. nedsättande benämning på) oordentlig l. slarvig l. ohyfsad l. ovårdad man. Lundell (1893). Lundström Bojer Dyrend. 26 (1920).
