SLUDDER slud4er, sbst.1, n.; best. sluddret.
Etymologi
[sv. dial. sluder, sludder, slöder; jfr dan. o. nor. sludder, lt. sluder, t. dial. schluder, slam, moras, slask, svindrav m. m.; vbalsbst. till SLUDDRA]
2) motsv. SLUDDRA 2: sluddrande; ofta i utvidgad anv., i fråga om innehållet i vad som säges (l. skrives), betecknande talet (resp. det skrivna) ss. dumt l. meningslöst l. tomt: prat (se PRAT, sbst.1 c), nonsens, smörja, struntprat, pladder o. d. Ernst Ahlgrén, som ännu vid 30 år .. skrev det värsta romantiska sludder man kan tänka sig. KATavaststjerna (1891) hos Furuhjelm StigOron 114. För andra gången i sitt liv fick han (dvs. en slagrörd man) lära sig tala. Det blev bara ett sludder, som knappt någon mer än Ebba begrep. Moberg Sedebetyg 412 (1935). ÖgCorr. 1967, nr 68, s. 14 (i utvidgad anv.).
Ssgr, se sluddra ssgr.
Avledn.: SLUDDERAKTIG, adj. [delvis till sluddra] särsk. (†) till 1: slarvig l. vårdslös l. försumlig o. d. Schultze Ordb. 4558 (c. 1755).
Avledn.: sludderaktighet, r. l. f. särsk. (†): slarvighet l. vårdslöshet l. försumlighet o. d. Schultze Ordb. 4558 (c. 1755).
