[sv. dial. sluk (i bet. 1); jfr d. slug (i bet. 1), d. dial. slug, öppning att låta vatten strömma igenom, nor. sluk, dörj, nor. dial. sluk, pilk; till SLUKA, v.1]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slukare (se SLUKARE, sbst.1 I 1); förr äv.: (hungrig) stackare. Wollimhaus Syll.(1649; under gluto). (Sv.) sluker, (fr.) un pauvre diable, un miserable, qui meurt de faim. Möller(1745). Sluk, Sluker .. (dvs.) den som vräker styggt i sig mat och dryck, Fråssare. Schultze Ordb. 4542(c. 1755). (Sv.) Sluker. (T.) Schlucker, Schlemmer. Heinrich(1828). — jfr DRYCKES-,PENNING-,PLOMMON-,VIN-SLUKER.
2) (i sht i vissa trakter) slukhål (jfr SLUK, sbst.2 2, SLUKA, sbst.);förr äv. dels om strupe l. svalg (äv. oeg. l. bildl.; jfr SLUK, sbst.2 2), dels om hudvecket kring hanlemmen hos häst (jfr SKAP, sbst.1). En omätteligan slwk, som gerna wil riffua til sigh alt werldennes godz. PErici Musæus 2: 259 a(1582). LMil. 2: 119(1687; hos häst). (Lat.) Gluttus, .. (sv.) sluuk, strupa. Cellarius 81(1699). Åthskillige .. glupar och slukar, .. som watnet alt jemt emothtaga, och blifwa dock aldrig fulla. Hiärne 2Anl. 57(1702). Östergren(1941). — jfr JORD-SLUK.
SAOB
