publicerad: 1977
SLUMPA slum3pa2, v. -ade; äv. (föga br.) SLUMPAS slum3pas4, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(-a (-e) 1548 (: slumpe till), 1708 osv. -as 1915)
Etymologi
[jfr d. slumpe (i bet. 3), nor. slumpe, falla med ett plumsande, inträffa av en slump; sannol. (åtminstone i bet. 3) av mlt. slumpen (i bet. 3; lt. slumpen, på vinst o. förlust värdera, inträffa av en slump), motsv. t. schlumpen, om kläder: hänga slappt, gå oordentligt klädd, inträffa av en slump; till den stam som äv. föreligger i d. dial. slumpe (over), skvalpa (över), mlt. slump, slarvig, mht. slump, slappt nedhängande, slampig, eng. dial. slump, plumsande, dy, i avljudsförh. till SLAMPA, v.; jfr äv. sv. dial. slumpa, vara slampig. — Jfr SLUMP, sbst.1—2, SLUMPSTÖVEL]
1) köpa (o. sälja) l. (utom i särsk. förb. numera nästan bl.) sälja (ngt) i slump (se SLUMP, sbst.1 1 slutet); numera oftast dels i fråga om försäljning av en rest av en vara o. d. (till billigt pris), dels allmännare: sälja (ngt) till (mycket) billigt pris l. till underpris, realisera o. d.; äv. utan obj. (förr äv.: (köpslå o.) sluta affärsuppgörelse, särsk. om en rest). Lind (1749; äv. i fråga om köp). (Sv.) Slumpa .. (eng.) To Bargain for the remainder of a commodity. (Sv.) Låt oss slumpa, (eng.) Let us bargain for what is left. Widegren (1788). Hör på, madam kan slumpa hela korgen åt mig, så blir hon af med allt på en gång. Topelius Läsn. 1: 70 (1865). Direktörn, det går inte längre, nu är marknaden överfull av Larssons Lack, vi måste slumpa. Johnson Kommentar 262 (1929). Udda plagg slumpas. UNT 1931, nr 10873, s. 8. — jfr BORT-, TILL-SLUMPA. — särsk.
a) i vissa numera obrukliga uttr.
α) slumpa med ngt (jfr 5), oeg. l. bildl., dels: schackra med ngt, dels: behandla ngt på ett lättvindigt sätt (i stora drag). Lohman Vitt. 387 (1717). Emellanåt måste .. (en författare) slumpa med tid och händelser, om han ej vill, att läsaren skall slumpa med hans bok och slå öfver ifrån femte till åttonde capitlet. Bremer FamH 2: 18 (1831). AB 1844, nr 238, s. 2.
β) slumpa om ngt, på vinst o. förlust sluta affärsuppgörelse om ngt i parti l. i klump o. d.; äv. dels allmännare: på vinst o. förlust köpa ngt, dels bildl. (jfr α, c): gm vågsamt handlande gå förlustig ngt. En Jungfru båtar ei, i lekestugor skumpa, / Ther mången menlös mö om äran råkar slumpa. Kolmodin QvSp. 1: 215 (1732). Nu sku vi alla, Man från Man, / Än om några stånkor slumpa. Bellman (BellmS) 10: 178 (1789). (Sv.) Slumpa om en ting, (fr.) traiter d'une chose à forfait. Weste (1807). Ahlman (1872).
γ) slumpa med ngn (om ngt), (på vinst o. förlust) sluta affärsuppgörelse l. köpslå med ngn (om ngt i parti l. i klump). Calonius Bref 388 (1799). Ahnfelt HofvLif 3: 203 (i handl. fr. 1800).
c) bildl. (jfr a α, β); särsk.: göra sig av med (ngn som i något avseende är mer l. mindre värdelös). Hamilton Dagb. 1: 130 (1914).
2) i fråga om sammanförande av ngt (i klump) till en grupp l. enhet; i den särsk. förb. SLUMPA TILLSAMMANS.
3) inträffa l. komma av en slump (se SLUMP, sbst.1 2); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: slumpartad l. slumpmässig, äv. i utvidgad anv., om väg: som slingrar sig slumpartat; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i den särsk. förb. SLUMPA TILL. Block Progn. 5 (1708; i p. pr., om händelser). Landsm. II. 2: 65 (1880; från Värml.). Högberg JesuBr. 1: 38 (1915; i p. pr., om väg).
5) (†) i uttr. slumpa med ngt (jfr 1 a α), gå slumpartat till väga med ngt; slumpa till vägs, gå slumpartat l. slarvigt l. hafsigt till väga. (Att Akademiens medlemmar är kringspridda) är en olägenhet, som förr eller sednare måste afhjelpas, om icke slutligen det skall komma att snart sagdt slumpas med vigtiga frågors afgörande. Beskow i 3SAH XLVIII. 2: 196 (1842). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 411 (1856: till vägs).
6) på ett slumpartat l. slarvigt l. lättvindigt sätt åstadkomma l. utföra (ngt); äv. dels utan obj.: överlåta l. överlämna utgången åt slumpen (se SLUMP, sbst.1 2 b), dels i p. pf. i adjektivisk anv.: utförd på ett slumpartat osv. sätt l. beroende på slumpen; numera bl. i särsk. förb. betecknande att ngt åstadkommes med slumpens hjälp l. på ett slumpartat sätt. Schultze Ordb. 4563 (c. 1755; utan obj.). Man kan vid .. (mina försöks) jemförande med Kühns arbete temligen lätt inse, att jag icke vederlägges af så slumpade analyser, som denna. Berzelius ÅrsbVetA 1832, s. 158. Hellberg Samtida 11: 15 (i handl. fr. 1863; i p. pf., om politiska val).
7) refl.
a) av en slump (se SLUMP, sbst.1 2) förhålla sig l. ställa sig (så l. så), falla sig (se FALLA XX); nästan bl. opers., särsk. i uttr. det slumpar sig så att, det råkar av en slump förhålla sig så att. Det slumpade sig så lyckligt (väl) att han var hemma just då. Weste (1807). Ni (gör) klokt i att inte gå ut och jaga ensam — ibland är man jägare, ibland villebråd, det kan slumpa sig olika. Lewenhaupt Reddy 181 (1907). För övrigt fick ödet slumpa sig efter behag. Högberg Utböl. 2: 89 (1912). Nu slumpade det sig så att väninnan åt på hushållsskola. Johnson Kommentar 86 (1929). Det slumpar sig så att tre av världens främsta underhållare sjunger i Stockholm på samma kväll. DN(A) 1964, nr 112, s. 10.
b) (numera bl. tillf.) om ngt sakligt: av en slump (se SLUMP, sbst.1 2) erbjuda sig. Börjesson E14-Son 68 (1847).
8) (föga br.) ss. dep., = 7 a. (Äventyrare) fingo taga sina öden som de slumpades. Högberg JesuBr. 1: 5 (1915).
9) [jfr 6] i fråga om att göra ngt på en slump (se SLUMP, sbst.1 3 a); i den särsk. förb. SLUMPA TILL.
Särsk. förb. (i allm. till 1): SLUMPA AV10 4. (numera knappast br.) i uttr. slumpa av ngn ngt, köpa ngt av ngn i slump. Weste (1807). Cannelin (1939). —
SLUMPA BORT10 4. sälja (ngt) i slump (till partipris); numera bl. i fråga om att sälja (ngt) till underpris l. för en spottstyver o. d. (ofta med bestämning angivande priset); äv. bildl., förr äv. dels: schackra bort (ngt), dels: kasta bort (större penningsumma). Serenius (1741). (Sv.) Slumpa bort, (fr.) vendre en bloc. Weste (1807). Oskuld börjar blifva fal / Och slumpas bort på gatorna och torgen. Nybom SDikt. 1: 98 (1848, 1880). Äfven ss. god unionist kan man spricka af harm. Skola vi på det sättet slumpa bort sjelfva vår historia? En icke-svensk (dvs. norrmannen F. Due) representera Sverige i Frankrike. AnderssonBrevväxl. 1: 223 (1858). (Ole Bull) talar ännu vackrare än han spelar, att om han kunde spela ihop en million till, skulle han ge eller slumpa bort den på samma sätt, som han gjort med den första. Edholm C15T 115 (1864). Redan höll man på att slumpa bort Bredbolstad för 25,000 mark, då (osv.). Rönnberg Bredbolstad 78 (1907). Varor slumpades bort och kördes iväg (från ett företag under avveckling). Fogelström Minns 259 (1964). —
SLUMPA IHOP10 04. (föga br.) till 6: med slumpens hjälp sätta ihop (planer). TT 1900, Allm. s. 132. —
SLUMPA TILL10 4.
1) (i sht i vissa trakter) till 1; refl., i uttr. slumpa till sig ngt, gm att köpa i slump skaffa sig ngt. Björkman (1889).
2) [sv. dial. slumpa till (Ihre DialLex. (1766))] till 3: av en slump bli l. falla sig (så l. så); ofta opers.; äv. dels i sådana uttr. som då det slumpade till, då det råkade falla sig så, dels i uttr. slumpa till och låta sig göra, av en slump låta sig göra, dels pregnant: av en slump gå bra l. lyckas, ”vilja sig väl”. Studera först vår verld, den större och den min're, / Och låt det sedan slumpa till / Som Gud det vill! Rydberg Faust 53 (1876). Jag (var) ute (på jakt) litet hvar dag, och då det slumpade till, fiskade jag äfven ett par aftnar. Schröder MinnSkog. 248 (1888). Lidforss DQ 1: 311 (1890: och låta sig göra att). Jakten kan vara en förtjänst, då den slumpar till. Rosendahl Lojäg. 205 (1956).
3) till 4; med personsubj.: av en slump råka (att göra ngt). Rydelius Förn. 88 (1720, 1737). Skulle jag någon gång i livet slumpa till att möta honom (dvs. en fransk diplomat) på boulevarden .. skulle jag (osv.). CFleetwood (c. 1890) i OoB 1939, s. 351.
4) till 7 a; opers., refl., i uttr. slumpa sig till l. slumpa till sig, av en slump bli l. ställa sig l. falla sig (så l. så). Det kan så slumpa till (sig). WoH (1904). Nuflo blev ledaren av bandet, ty det slumpade sig så till, att han levat större delen av sitt liv utanför civilisationens råmärken. Jensen Hudson GrönskBon. 208 (1923).
5) (†) till 9; i uttr. slumpa till att göra ngt, utan närmare beräkning l. på en slump (se slump, sbst.1 3 a) göra ngt. G1R 19: 165 (1548). —
SLUMPA TILLSAMMAN(S)10 040, äv. 032. (numera bl. tillf.) till 2: lägga tillsamman (ngt med ngt, så att en gemensam grupp bildas), slå ihop, klumpa ihop. SKN 1845, s. 134. —
SLUMPA ÅT SIG10 4 0. (i sht i vissa trakter) roffa åt sig (ngt) gm att köpa i slump (för billigt pris). Törnblom Svartb. 29 (1914).
Ssgr (till 1. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till slump, sbst.1; jfr slump, sbst.1 ssgr): SLUMP-DAG. dag då varor slumpas bort, realisationsdag. Upsala(A) 1931, nr 196, s. 7. —
-PRIS. pris som innebär att varan slumpas bort, realisationspris, vrakpris, underpris o. d. SD 1892, nr 325, s. 1.
Avledn.: SLUMPARE, m. (†) till 1: partihandlare l. grosshandlare l. dyl.; jfr slump-handlare. ÅngermDomb. 1629, fol. 17 (: Matz slumpar). Lendzman Matz Slumppere. Därs. 1648, s. 83.
Spoiler title
Spoiler content