SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLUNG sluŋ4, sbst.2, n. (DN(A) 1944, nr 76, s. 15, ST(A) 1962, nr 99, s. 12), äv. r. (IdrBl. 1935, nr 86, s. 12).
Etymologi
[jfr d. slyng; vbalsbst. till SLUNGA, v.]
(mera tillf.) slungande (se SLUNGA, v. 2); äv. konkretare, om schvung (se d. o. 2 a) vid kastande l. annan idrottslig prestation. (Diskuskastaren) Carpenter var .. varken bättre eller sämre (än väntat). En praktfull fysik men utan den ”slung” i stilen som kännetecknade .. John Anderson och Laborde. IdrBl. 1935, nr 86, s. 12. I spjutkastningen bör .. (kastaren) ha ett gott ”slung”. DN(A) 1944, nr 76, s. 15. (Stavhopparen vet) att det nu mera är frågan om löpning med stav avslutad med kraftigt slung framåt-uppåt. ST(A) 1962, nr 99, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content