SLUNG sluŋ4, sbst.1, r. (Fogelström osv.) l. n. (SkorstensfejMäst. osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
Etymologi
[sannol. av ä. t. o. t. dial. schlung, svalg, strupe, liksom likbetydande t. schlund (i t. dial. äv.: rökfång) o. t. dial. schlunk av mht. slunc, slunt, svälj(ande), svalg, strupe (jfr mlt. slunc, slunt, lt. slunk, alla med bet.: svalg l. strupe), av fht. slunt, svälj(ande), svalg, strupe, till slintan, svälja, motsv. got. -slindan i fraslindan, svälja, mnl. slinden, svälja (möjl. identiskt med slinden, krypa, se SLINDIG, adj.2); jfr d. slunk, rökfång med slung, sannol. av lt. slunk l. t. dial. schlunk (se ovan)]
