SLUNT slun4t, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. slunt; jfr d. dial. slunt, lt. slunt, trasa, t. dial. schlunz, trasa; till SLUNTA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skvätt, slurk; jfr SLUNK. En god sup efter uppstigningen ur sängen för den slemfulla magens ränsande, en på frukosten .., en god slunt litet före middagsmåltiden att uppväcka matlusten, en sup på fisken (osv.). Sylwan Stångpisk. 169 (i handl. fr. 1754).
