SLURK slur4k, sbst.2, förr äv. SLORK, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(slork (-ck) 1688—1722. slurk 1884 osv.)
Etymologi
[möjl. besläktat l. etymologiskt identiskt med sv. dial. slurk, orm, lymmel, motsv. nor. dial. slurk, slork, lång, tung o. slapp kropp, möjl. i avljudsförh. till SLARK.— Jfr SLURKA, sbst.]
textil. om (vävfel bestående i) tilltrasslat ställe där (inslags)tråden lagt sig dubbel l. bildar en knut l. fnurra o. d. (i skälet). Stiernman Com. 4: 1206(1688). Gesällen bör wäfwa Klädet rent, utan fehl af inslag eller slorkar. PH 1: 327(1722). Hagberg o. Asklund Textilind. 81(1924).
Avledn. (textil.): SLURKIG, adj. om garn: som innehåller slurkar. PrelTextilteknOrdl.(1957).
