SLURP slur4p, förr äv. SLORP, sbst.2, r. l. m. (Linc. osv.), äv. n. (Schultze); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
Ordformer
(slorp c. 1755. slurp 1640 osv. slårp c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. slurp, slorp, klunk, slurk; jfr nl. slurp, slorp, t. schlurf; till SLURPA, v.]
(i sht i vissa trakter) klunk (se KLUNK, sbst.2 2 a, b), drag (se d. o. 19); förr äv. i uttr. med en slurp, i ett drag. En Beghare eller dryckeskappe / som medh en slurp eller dryck kan vthdrickas. Linc. (1640; under cyathus). Schultze Ordb. 4528 (c. 1755).
