SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLYNNON slyn3on2 l. SLYNGON slyŋ3on2, äv. SLUNDRON slun3dron2, förr äv. SLYNNRON, n.; best. -et; pl. =; äv. SLYNNA slyn3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(slundron 18241890. slyngen 1838. slyngon 1806 osv. slynnan 1752. slynnen 17511918. slynnon 1745 osv. slynnor, pl. 17621804. slynron 17321741)
Etymologi
[sv. dial. slynna, slynnen, slynnon, slyngen, slyndron, slöndron, slundron; sannol. etymologiskt identiskt med SLINNON; formerna på -dron bildade analogiskt gm anslutning till SMULTRON]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) blåbär (se d. o. b); företrädesvis i pl.; jfr SLINNON 2. Där som något sidlänt war (mellan Lycksele o. Sorsele), wäxte mindre tallar, men mäst biörk, på marken kröson, slynron (osv.). Linné Skr. 5: 52 (1732). Fischerström 2: 200 (1780: Slynnen; från Smål., om växten). Wahlenberg FlSv. 235 (1824: Slundron; från Hall.). Bergmark Tistron 190 (1963).
Spoiler title
Spoiler content