SLÄSSARE, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[möjl. avledn. av sv. dial. slässa, fara ofta, resa av o. an, glida trögt (med avs. på bildningssättet jfr sv. dial. slattrare, (rörlig) kvarnsko, till SLATTRA), sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. slissa, glida trögt, till samma stam som föreligger i SLIRA, v.]
(†) i oljekvarn av ä. typ, om vibrerande matare (se d. o. 2 a) som vid sin rörelse åstadkom ett jämnt inmatande av oljefrö mellan kvarnens valsar. I qvarnen, der fröna malas innan de komma i pressen, äro slässaren och utskraparen af trä, den senare af barrträ, den förra af björk eller oxel. Cnattingius 94 (1876, 1894).
