[fsv. slätta, sv. dial. (Finl.) slätta, disktrasa; jfr nor. dial. sletta, flik, trasa, ngt som dinglar, dagdrivare; till (ett verb motsv.) nor. dial. sletta, dingla, hänga löst, driva omkring, nära samhörigt med SLATT]
(†) trasigt l. avrivet tygstycke, trasa; särsk. om disktrasa. Schroderus Dict. 13(c. 1635). (Lat.) Pannus subuvidus. (Sv.) Trasa, Slätta, Slippa. (T.) das Waschtuch. Dens. Lex. 30(1637). (I) kiärlet som lakas igenom, skal (vid tvåltillverkning) läggias kiäppar på botn och halm der ofwanpå lika som en Råst när man brygger, och en sletta eller groft lakan der ofwan på. Oec. 8(1730). — jfr DISKE-SLÄTTA.
