SLÖRSILL slö3r~sil2 l. slœ3r~, f. l. r.; best. -en.
Etymologi
[förleden sannol. till sv. dial. slöre, slöra, stormaskigt sillgarn, möjl. samhörigt med SLÖRA, v.1 (o. v.2); senare leden är SILL, sbst.2]
(i sht i vissa trakter) om stor strömming. (Clupea harengus') vanliga Svenska namn är Sill, och vid norre delarne af Östersjön och vid Bottniska Viken Strömming, men de större kallas äfven derstädes Sill, såsom Slörsill, Gräsösill, m. fl. lokala benämningar. Lilljeborg Fisk. 3: 46 (1889). SvFiskelex. (1955).
SAOB
