SMASHA smaʃ3a2 l. smäʃ3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(smasch- 1908. smash- 1918 osv.)
Etymologi
[av eng. smash, slå sönder, krossa, slå hårt o. d., smasha, krascha; av ljudhärmande urspr., möjl. lån fr. nord. spr. o. etymologiskt identiskt med SMASKA, v. — Jfr SMASH]
1) sport. i fråga om tennis, bordtennis o. badminton: slå en smash; äv. tr., med avs. på boll: träffa med en smash. Östergren FrämOrd(1918). IdrIMar. 1935, s. 204 (tr.).Bak i plan smashar .. (tennisspelaren Borotra) helt enkelt grandiost. Tegnér Stadion 32(1938). IllSvOrdb.(1955). särsk. (tillf.) i utvidgad anv.: komma farande som en smash. En örfil smashar genom luften och träffar rivalens kind med exakt precision! MorgT(A) 1955, nr 171, s. 14.
2) (tillf.) krascha (se KRASCHA, v.1). Gull & C:o, de fördömda skojarne, ha smaschat! Grebst Grängesbg 233(1908).
