SMEKA sme3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. slang smeka; jfr nor. månsing smeke, brödskiva; sannol. till SMEKA, v., i en icke belagd bet.: bestryka (bröd) med smör (jfr sv. slang smek, smör)]
(i slangfärgat spr.) smörgås. Kalle du, jag ville gerna ha en ”smeka” te supen. SocDem. 1892, nr 290, s. 3. Vill du ha en smeka? Hedberg Skära 147 (1931). Om jag vore ni .. Så skulle jag lägga ihop några smekor och fylla termosen med fru Sandströms java och så skulle jag ta någon med mig ut i terrägen. Thorén Herre 305 (1942). Det är stadiga smekor med ägg och ansjovis, medvurst och ost — sådana som knappast finns i något annat europeiskt land. Wallert Hösterm. 126 (1945). När vi ätit opp smekorna la vi oss på rygg mot en rissluttning. DN 1968, nr 275, s. 12.
SAOB
