SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMEKLERING, m.//ig.; anträffat bl. i sg. obest.
Etymologi
[möjl. kontaminationsbildn. mellan SMICKLARE o. SMEKLING]
(†) smickrare (se d. o. 1), lismare. Smeklering finns wedh alla Hoff. Grubb 806 (1665). Dhe som äre sööte i munnen, och falska i grunden. Dhe blij fördhenskul i gemeen kallade ögnewänner. Item: Smeklering. Därs. 842.
Spoiler title
Spoiler content