publicerad: 1979
SMEKLERING, m.//ig.; anträffat bl. i sg. obest.
(†) smickrare (se d. o. 1), lismare. Smeklering finns wedh alla Hoff. Grubb 806 (1665). Dhe som äre sööte i munnen, och falska i grunden. Dhe blij fördhenskul i gemeen kallade ögnewänner. Item: Smeklering. Därs. 842.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content