publicerad: 1979
SMITTKOPPOR smit3~kop2ωr, sbst. pl.; best. -na.
Etymologi
om (en från ö. Asien härstammande) höggradigt smittsam sjukdom som (i sin normala form) främst kännetecknas av tätt liggande, först vattenklara senare varfyllda, koppor (se KOPPA, sbst.2 1 a) l. pustlar som efterlämnar bestående ärr, koppor (se KOPPA, sbst.2 1 b). Vaccination mot smittkoppor. ÅbSvUndH 81 C: 21 (i handl. fr. 1804). På 16- och 1700-talet var smittkoppor den mest utbredda folksjukdomen. Wirgin Häls. 3: 30 (1933). SDS 1959, nr 47, s. 2.
Ssgr: A (utom i -ympning numera mindre br.): SMITTKOPP-DÖDSFALL, -EPIDEMI, -FALL, -GIFT, -INFEKTION, se B. —
-PUSTEL, -SJUK, -VAR, -YMPNING, -ÄMNE, se B.
B: SMITTKOPPS-DÖDSFALL. (smittkopp- 1896. smittkopps- 1918 osv.) dödsfall i smittkoppor. BtRiksdP 1897, I. 1: nr 4, MedStyrSkrifv. 2: 42 (1896). —
-FALL. (smittkopp- 1894. smittkopps- 1884 osv.) fall (se d. o. XII 4 f) av smittkoppor. Hygiea 1884, Förh. s. 101. —
-GIFT. (smittkopp- 1872—1895) (numera nästan bl. med ngt ålderdomlig prägel) smittämne l. ”sjukdomsgift” som orsakar smittkoppor. Tholander Ordl. (1872). Hygiea 1895, 2: 685. —
-SJUK. (smittkopp- 1884—1933. smittkopps- 1934 osv.) sjuk i smittkoppor, som har smittkoppor; särsk. i substantivisk anv. Hygiea 1884, Förh. s. 102. —
-VAR. (smittkopp- 1896) var l. varaktig vätska från smittkoppsutslag. Sundberg Skyddsympn. 13 (1896). —
-YMPNING. (smittkopp- 1897 osv. smittkopps- 1896 osv.) om inympning av smittkoppornas smittämne (l. detta närstående smittämne) för att uppnå immunitet mot sjukdomen, skyddsympning mot smittkoppor, smittkoppsvaccinering. Sundberg Skyddsympn. 7 (1896). —
-ÄMNE. (smittkopp- 1838) (numera mindre br.) ympämne (för smittkoppsympning) från smittkoppsutslag. Lovén Anv. 55 (1838).
Spoiler title
Spoiler content