[sv. dial. smitter, n., m.; jfr nor. dial. smitter, m.; avledn. av SMITTRAl. ombildning av det ord som föreligger i sv. o. nor. dial. smitt, smula, grand o. d. (sannol. till ett icke anträffat nord. smitta, slå sönder o. d., motsv. mlt. smitten osv.; se SMITTA, v.)]
(†) koll. l. i pl.: småstycken l. flisor; anträffat bl. i förbindelsen i smitter, i småstycken l. flisor; i kras; äv. bildl. Hon strax det arma glas (dvs. spegeln) i grymma händer tog / Och mot sit hårda golf i hundra smitter slog. Dalin Vitt. II. 6: 61(1736). I samma slog en ljungeld ned, / Som Ekens hårda kraft i smitter sönderwred. Därs. II. 4: 39(1741). Därs. 6: 122(1755; bildl.).
