SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMITTRA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. smittra; avledn. av ett icke anträffat nord. smitta, slå (sönder) o. d. (jfr sv. o. nor. dial. smitt, smula), motsv. mlt. smitten osv. (se SMITTA, v.), l. avledn. av SMITTER]
(†)
I. tr.: slå (ngt) i småstycken l. flisor, krossa (ngt). Schultze Ordb. 4597 (c. 1755).
II. intr.: gå i småstycken l. flisor, gå i kras, krossas; äv. i uttr. smittra i kras, gå i kras. En sten-tallrik smittrar i kras (om man släpper den i golvet). Dalin Vitt. 6: 136 (c. 1753). jfr BORT-SMITTRA.
Spoiler title
Spoiler content